don't ever fall in love
Jag begär inte mycket, inget alls om man frågar någon annan. Du tar på alla min krafter på ett sätt som ingen någonsin har gjort förut. För några månader sen när jag föll för dig så kändes det så jävla rätt, du var inte som de andra. Fyra gånger innan hade jag fått mitt hjärta krossat, tre som gjorde ont men inte lika som den sista. Mina vänner och familj tyckte jag hoppade in i något för snabbt men när de lärde känna dig så märkte de att du inte var som de andra, du skulle aldrig såra mig eller få mig att må dåligt, men man ska aldrig säga aldrig. Jag vet inte vad som har hänt eller som kommer att hända. Ena dagen är jag en del av dig som du aldrig vill släppa, andra skiter du i mig. Jag vet att du mår dåligt nu men vi är två om det och när du skiter i mig och är dryg på det så tror jag att jag vet vem som mår sämre. Jag hade fel om dig så är det, jag hade fel om kärleken. Vänner säger att jag bara är sexton år att det finns andra därute. Men hur ska jag någonsin kunna bli kär igen när till och med du sårar mig? Den enda personen jag alltid har litat på vartenda ord. Jag har ingenting längre, det är försent att säga något eller visa något. Jag är bara en skugga med svullna ögon och ett krossat hjärta. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag vet att du kunde ha gjort något igår men du avstod ifrån det, det är inte den personen jag kände. Du är inte han som jag visste var den rätta, jag vill ha tillbaka den killen innan allt är försent.
