K&K

jag är aldrig pigg men när jag väl ska sova så kan jag inte somna, typiskt eller hur? jag blir alltid trött när jag skriver något så nu tänkte jag berätta lite mer fakta om mig. eller inte fakta utan mer min relation till min bror Gustav. När jag föddes hatade han mig, han sparkade på mig när mamma och pappa inte såg på. han hoppade på mig när jag sov. han tog mitt godis så fort de vuxna kollade bort och allt annat storebröder brukar göra. men ju äldre vi blev desto mer började jag se upp till honom. medans tjejerna i min ålder gick runt på stranden med badräkt gick jag runt i bad brallor, när de kollade på my little pony kollade jag på star wars, när de lekte med dockor lekte jag med bikermice och traktorer. jag ville vara som min bror, det han gjorde gjorde jag. vad han än sa höll jag med. jag vet fan inte om han tyckte det var jobbigt eller inte men jag tror faktiskt han trivdes med att vara min idol. fast en sak han inte kunde ro för var sin lilla damp. han blev arg för allt, kunde börja skrika, kasta leksaker på mig och vad som helst. haha en gång jag verkligen kommer ihåg när jag var livrädd var när jag kankse var sex, fem. jag, min kusin och gustav höll på att gunga på landet. jag satt med en pinne i handen som råkade hamna i gustavs öga. han började skrika, sprang till vedboden och ryckte upp yxan. jag spran, han sprang efter med en stor yxa i högsta hugg. min kusin hade panik och grät, jag grät och ropade på mamma som skrattade och sa "va gulligt de leker" haha usch glömmer det aldrig. han sa senare att han drev men det kändes inte som det. jag älskar min storebror och han kommer alltid vara en stor del av mig. jag kommer ihåg hur det var förut, vi lekte med varandra hela tiden. hade ett helt rum fyllt med leksaker på landet. onda och goda staden. fan va jag vill vara liten igen! vi kunde vara uppe från åtta till tolv och bara leka samma sak hela tiden, visst låter det härligt? men tyvärr blev staden nerplockad för några år sen. ja vi har vuxit upp men den gav mig minnet om hur nära vi har varit. en bok har vi också skrivit tillsammans "ingen tror på hjälten". säkert 200 sidor, skitdålig, man ser inte vad det står men det va kul att sitta och rita, komma på en historia tillsammans. fan vad jag saknar det. nu säger vi knappt hej till varandra. ett godnatt på kvällen kankse lite då och då. det ända gemensamma vi har är att båda tycker om skräckfilmer och the simpsons. fan va synd det är att man glider ifrån personer till och med familje medlemmar. men så fort vi åker utomlands kan vi prata, vara barnsliga igen men inte hemma. har börjat undra varför det är så. men har ingen aning. jag kommer alltid vara extra barnslig och skämta extra mycket när jag är med Gustav, han smittar helt enkelt. förlåt om jag är en dålig lillasyster och om i bråkar ofta men jag vill bli din lilla beundrare igen (haha får mig att minnas att jag hade en liten crush på min bror i sexårs, ojojoj) men nu ska jag sova och hoppas du har det bra i frankrike! / karin