r.i.p

jag ville bara säga vila i frid malin karlsson. fick ett kedjebrev idag och jag tycker allt är så sorgligt. att dö när man är så ung, usch. hoppas du har det bra! stod inget i tidningen men igår när vi stod vid tunnelbanan och man fick reda på det, även om man inte kände dig så började man gråta. jag började tänka på john och hampus. mina klasskompisar som dog när jag gick i fyran.. hatade det och förstår hur folk känner, det känns förjävligt. man gråter hela tiden och önskar man kunde ha gjort något som hade ändrat på det som hänt. men det går inte, man måste leva vidara. man kommer aldrig glömma saknaden för den kommer alltid finnas där man de som dör vill att vi som finns kvar ska leva vidare. visst vi kommer alltid sörja men gör inget dumt för ni kommer bara ångra er. hur hårt det än känns så kommer det bli bättre tillslut. / karin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0